Hemma på Tjäderholmarna.
Vi bjöd storfolket på oxfilé och de gilla't, vilket var tur, för jag personligen tyckte det var lite för välstekt - blodigt ska det vara! Småfolket [S och L] fick makaroner och korv och verkade inte heller speciellt missnöjda. Efter maten [förutom lek och bus med min Anders] blev det glass till de små och äggost med björnbär till de stora. Jag vet att det inte låter speciellt gott men jag älska't. Tycker det är en super-dessert, absolut favorit! Jag slänger ut receptet senare. Vilket fall som, härligt besök och en härlig kväll.
Hursom blev denna söndagen inte lika härlig... Planerna var att åka till A's mamma på middag och min mamma på fika. Planerna gick i kras. Istället har jag haft världens migrän följt av att jag fått tillbe Gustavsberg. Inget kul. Det svåra är att bedöma hur pass sjuk jag är, var det migränen som spökade eller har jag blivit magsjuk och bara kastat upp en gång? Jag hade gissat på migrän-attack om det inte vore för att A mått jätteilla och haft körig mage och Lill-Lloyd kräkts hon med. Jag har ätit och så men magen känns inte helt hundra... Så nu blir det fortsatt soffhäng...
Det handlar om mig.
För er som inte redan vet vem jag är, eller kanske inte vet något speciellt om mig tänkte jag dra en snabb vals om mig själv [för jag har inget bättre för mig].
Jag, Jeanette, bor i Rottne tillsammans med min sambo och katt. Huset vi bor i var från början ett totalt renoveringsobjekt men nu är nedervåningen så gott som klar [det blev den för ett tag sen], och nu återstår övervåningen. Jag kan inte riktigt bestämma mig bara för hur jag vill ha det och vad jag vill använda rummen till - vi har ju som sagt inga barn ännu och behöver av den anledningen inte använda övervåningen ännu, därför har vi valt att vänta med den. Jaja, nog om det.
Jag älskar att resa, det blir dock inte så ofta som man önskat men en gång om året iaf, fast det kanske mest har blivit "koppla-av-resor" och jag önskar mig väl mer upplevelserika resor. Vi var i Thailand förra året, och med "vi" menar jag Jag och Rodin. Det var ju en speciell resa vi gjorde men jag blev inte helt såld på Thailand som alla andra blir. Det var kanonbra men inte då speciellt som jag trodde det skulle vara.
Jag älskar kläder och skor, men är för snål för dyra kläder även om jag älskar att spendera pengar. Istället köper jag något billigare kläder ofta, för då får jag inte lika dåligt samvete...och det är väl egentligen det det handlar om...samvetet. Och dessutom tröttnar jag väldigt fort på plagg och har ingen bestämd linje jag följer vilket gör att man aldrig vet vad man kommer hem med och om det passar ihop med övriga saker i garderoben. Skor däremot skulle jag nog kunna lägga massor med pengar på, om jag hade, utan dåligt samvete.
Jag tycker att jag efter alla trassliga, krångliga men härliga år jag har gått igenom så har jag hittat mig en fin karl. Jag trodde ärligt talat inte att vi skulle ses så mycket mer efter första dejten [xxx] men han fick mig på fall. Efter fyra och ett halvt år tillsammans så har jag inte tröttnat ännu... inte mer än vad alla göra på sina sambos till och från. :/ Men visst, det är väl inte varje dag man från röda rosor och smycken längre, händer aldrig snarare, men det är väl vardagen som biter en i arslet.
Jag älskar musik, har visserligen blivit sämre på att utveckla den senaste åren. Jag kan lyssna på allt från Kent till Cradle of filth och Funker Vogt till exempel så jag är absolut inte fast i någon speciell schanger, men är från början uppväxt med CCR, Rolling Stones och Dire Straits i stort sett. Pappa ger sig aldrig, han är ett inbitet Stones-fan. Samma sak varenda fredag...Det piper SMS i mobilen och det är från pappa. Meddelandet lyder: "Nu är det gött med öl och Stones!" Härliga, härliga far, och mamma likaså som diggar med.
Nu ska jag käka....
[Här har ni honom - Anders]
Besök av blivande Rottnebor(?)!
Running.
Idag vaknade jag nog aldrig riktigt någon gång, jag tror det beror på vädret. Tur jag hade ett sällskap på jobbet idag som var precis lika slö, trög och förvirrad som jag - tack, josse. Utan dig idag hade jag inte orkat!
Undrar för övrigt om man får syn på det där askmolnet som ska komma in över småland ikväll?
Dagens rubrik : Loppis och vanlig otur.
Igår var jag på loppis, hittade några fynd. Helst skulle jag vilja byta ut allt i mitt hem mot loppisgrejer. Det är ju en helt fantastisk värld av grejer - det känns mer personligt. Jag började lite fint igår att fundera över vad jag ville ha och kom fram till att för det första vill jag ju kunna bjuda de gäster som kommer hit på kaffe i en helt ljuvlig kopp från en underbar servis. Det ska vara lite tantvarning över det hela - det är hela charmen. Så jag letade upp den här servisen med 12 koppar + fat, assietter, gräddkanna, sockerskål och kaffekanna. Visst är den fantastik. Köpte även tolv silverskedar i fin förpackning till detta. Övriga fynd blev en typisk picknicktermos som kanske har sett ljusare dar [men jag föll pladask] och en matta till hallen. Söndagen var en helt underbar dag tillsammans med Herr Rodin.
Och nu till oturen. Jag är ju [för alla er som inte redan upplevt eller vet om detta] född med otur. Jag råkar faktiskt ut för det mesta. Idag fick jag syn på en spindel som liksom var i vägen för mig i mitt arbete. Så jag skulle ju givetvis ha ihjäl fanskapet [för vem tror på regn och sån skit, och dessutom hellre regn än en levande spindel]. Så jag armerar mig med vapen, en slags grej som jag tror ska göra så att spindeln kolar vippen. Så jag närmar mig spindel-fan med verktyget och precis när jag tror att jag ska ro detta i hamn så hoppar den iväg. Det är alltså en hoppsa-spindel! En hoppsa-spindel som liksom hoppar iväg och sedan försvinner någonstans i tomma intet. I panik letar jag efter fanskapet överallt [spindeln är väl kanske totalt 0,7 cm, så ni kan förstå hur lätt det var att hitta den] och hittar den ju inte. Givetvis får man ju panik när håret kittlar en i örat och på diverse ställen just i denna stund. Ett litet skrik följt av ruffs i håret var allstå befogat. Men tanten som bodde där och hennes tax tittade konstigt på mig när jag vände mig om...de såg ut som om en psykiskt sjuk just hade brytit sig in i deras källare. Jag knallade givetsvis fint där ifrån och låtsades som ingenting!
Tänkte även tillägga att resan till Turkiet var jättehärlig, men även den fylld av en del otur...Återkommer om detta senare. Här är iaf ett litet retigt smakprov på hur skönt det var att komma iväg:
[Gilla min pose på sista bilden. Fick bara bli några i rappet...]
Nu är det natti. Sov gott.